Jag skrattar, och jag är trött, och jag skrattar åt saker som egentligen inte ens är kul. Kan bara betyda en sak: jag är övertrött.

Och är jag övertrött borde jag egentligen sova för att inte förblinda resten av världen med alla smarta ord och idéer jag råkar vräka ur mig titt som tätt. Jag menar, vill ju inte att hela världen ska upptäcka vilket underbarn jag är, då kommer ju alla andra känna sig så underlägsna i min närvaro, det får ju bara inte hända.

Ursäkta så hjärtligt, det här inlägget tjänade ingenting till. Och nu borde jag sova, egentligen.