jag går bredvid men halkar efter
Den här bloggen har alltid varit den plats där jag kunna skriva ner mina tankar och förvandla mina känslor till ord. Men nu har jag suttit och stirrat i den här rutan ett bra tag och det står bara still. När jag varken kan skriva eller prata om saker, vad ska jag då göra?
Den här sommaren har hittills varit så himla bra och så sjukt dålig på så många olika sätt. Den svåraste på länge men jag tror att jag påbörjat bygget av en skyddsmur så snart kan ingenting röra mig.
Tagit mitt livs svåraste beslut och trots att varje dag sedan dess är en enda saknad så tänker jag inte vika ner mig. Inte den här gången. På tiden att jag stod upp för mig själv.
MEN jag har en sån fruktansvärd tur att jag fortfarande har massor med bra saker kvar i mitt liv och det är jag tacksam för.
Fina älskade lillasyster du är bäst i världen glöm aldrig det och du förtjänar så mycket bättre än det här.
den vackraste stunden i livet var den när du kom
Jag hoppas fortfarande på att jag en dag ska vakna upp och inse att allt bara var en fruktansvärd mardröm.
jag älskar dig
Ungefär sex och ett halvt år har det gått sedan jag träffade honom för första gången. Jag föll pladask för denna fantastiska individ och under dessa år har han skänkt mig otroligt mycket glädje.
Men nu är det slut med det. Han blir aldrig bättre så nu får han vandra vidare till de evigt gröna ängarna.
Och det gör så ont. Det gör så fruktansvärt jävla ont.
Aldrig mer kommer han att stå där i sin hage och titta nyfiket på en när man passerar. Aldrig mer kommer han att somna med huvudet i min famn och aldrig mer kommer jag att kunna gå in i hans box och sätta mig där, bara för att komma bort från allt annat. Aldrig mer kommer jag att kunna borra in huvudet i hans man och gråta tills tårarna tar slut. Aldrig mer.
Det är ju vid såna här tillfällen jag behöver dig, min bästa vän. Vem ska nu trösta mig när inte du kommer att finnas längre?
Älskade underbara fantastiska Allan Road. Finns ingen som du.
livets teater lämnar dig tom och full av hål
Det är som vanligt. När livet leker som mest åker man på en jävla smäll och helt plötsligt ligger man där hemma i sin säng, i fosterställning och stirrar in i väggen för att det är det enda man kan förmå sig att göra.
Tyvärr löser det inga problem och det gör inte heller klumpen i magen särskilt mycket mindre. Men en vacker dag så vänder det.
I fredags iallafall så tog vi en dubbelseger i Lycksele! Super Chriss stack ifrån motståndarna i montéloppet och i loppet efteråt så vann Otto Misty enkelt. Tre segrar på en vecka alltså. Ibland är det fruktansvärt roligt med trav.
Städat min finaudi idag och imorgon gasar jag och Maria iväg till Lycksele för några dagars semester och som jag längtat. På tisdag kommer även älskade Big Boy Laday plus tre pållar till och ska tävla där. Sedan är det trav i Lycksele igen på fredag, i Boden på lördag, Övik på söndag och Skellefteå på måndag så där har ni vad jag gör den kommande veckan heehee.
<3
