Jag känner ett så stort behov av att bara få skriva av mig allting, men varje gång jag öppnar anteckningar för att börja så tar det stopp. Jag har glömt bort hur man skriver, jag kan inte längre. Förut kom orden så lätt och jag kunde sitta och skriva i evgheter utan att märka hur tiden rann iväg.

Om jag bara kunde så skulle jag skriva flera tusen ord som beskriver exakt vad jag tycker/tänker/känner just nu, men det är svårt att skriva om nånting som betyder såpass mycket för en. Jag vill, men det går inte.

Har nog hursomhelst inte fattat det än, det kom som en total chock för mig igår. Jag har vetat om att det förmodligen skulle hända, men var aldrig beredd på att jag inte ens skulle hinna säga hejdå.