dag 25

15:57
22/12 2010
? 0
en första.

ja vad ska man skriva här då? är inte många saker jag kommer ihåg hur det var första gången.

men första gången jag var i lycksele kommer jag ihåg ungefär hur det var. första sommaren vi kände varandra så hann hon fara iväg till lycksele innan vi lärt känna varandra riktigt bra men kommer ihåg att hon hann knappt komma hem därifrån innan vi började planera hur det skulle bli året efter.

kommer inte ihåg om det var sent eller tidigt när vi kom dit, har för mig att det var ljust iallafall men det är det ju iofs alltid på sommarn.

det var mysiga kvällar framför elden med gitarr och sång och det var bara så himla mysigt. också badade vi på ansia och köpte flera solero soft icecream i olika smaker bara för att det var så gott. vi körde gocart, gick på djurparken, spelade nigger osv. det klassiska!

så gjorde vi världens bästa solveig&dagny-låt och spelade gitarr på röda mattan hahaha så kung!!!

haha är ganska kul när jag tänker efter hur otroligt fort det gick för mig och maria att gå från att knappt känna varandra till att knappt kunna vara utan varandra. vi hade inte umgåtts många veckor men kommer ihåg att jag blev typ förkrossad när hon skulle till borlänge eller vad det då var på släktträff. och marias mamma bara: "julia hon blir inte borta länge, bara några dagar" hahaha så kul när man tänker tillbaka.

saknar ändå den tiden då vi var med varandra 24/7. jag följde till och med på hennes simträningar och satt där och rullade tummarna i två timmar trots att jag tyckte det var svintråkigt varje gång. och jag hos dom så ofta att marias mamma sa att jag var hennes bonusdotter haha! tyckte det var så mysigt att jag var en del av deras familj också:)

allting vi gjort genom tiderna alltså ojoj..... jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag har verkligen världens bästa vänner!!!! kommer ha hjärtesorg resten av mitt liv ifall vi någonsin tappar kontakten.

men jag väljer att tro på att våran vänskap kommer hålla livet ut, för det kommer den!

"true friendship isn't about being inseparable, it's being separated and nothing changes"

och så känner jag verkligen nu när frida är hemma. det är precis som vanligt som att hon aldrig har varit borta och det är så skönt!!:)







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: