hei mina blogreaders har kommit hem efter att ha bott i stallet en vecka.

haft det bra bortsett från den lilla detaljen i torsdags när älskade allan och ederblixt bestämde sig för att motionera två mil efter e4an. kan ju lätt säga att det är det absolut värsta jag någonsin har varit med om och att jag aldrig i hela mitt liv har varit så rädd som jag var då.

som tur var lyckades våra hjärnor fungera trots paniken och efter miljontals telefonsamtal, liftande, rejsande och sicksackande efter e4an fick vi fast rymlingarna vid nån affär i jävre.

hade en stund ställt in mig på att jag skulle vara tvungen få se min älskade häst ligga överkörd på vägen men helt otroligt (med tanke på hur jävla idiotiska bilisterna efter vägen var!!!!!!!!) så har ingen häst en enda skråma på sig. däremot är dom fruktansvärt stela och har ont i hovarna och sedan när veterinären kommer på torsdag får vi se om det är något mer.

jag har iallafall ställt in mig på det värsta och är övertygad om att allan har blödningar i alla möjliga senor i alla fyra benen eller någon annan skada så det bara är att avliva han med en gång för när det gäller den hästen finns det tamigfan ingenting som heter tur. i onsdags körde jag honom i ett backjobb och han kändes bättre än han någonsin gjort och några dagar senare står han i sin hage och kan knappt röra sig. det kan vända jävligt fort och ska inte ens gå in på hur fruktansvärt förbannat jävla äckligt orättvist pissigt det känns eller hur ont det gör i hela min kropp bara när jag ser hur ont min andra halva har.

okej detta blev typ en novell och ändå har jag en miljon känslor till jag skulle vilja skriva ner men inte kan. mina tårkanaler har hakat upp sig, varje vaken minut spenderar jag i stallet och när jag inte är där så är mina tankar konstant hos allan så lär inte uppdatera så mycket framöver. just sayin.


<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3