okej jag är värdelös på att blogga och tänker inte ens säga att jag ska försöka uppdatera oftare för det kommer ändå aldrig hända.

sedan jag skrev sist har jag firat minna 18 år i staden, hängt på V75 i umeå, jobbat, jobbat lite till, chillat, hängt i luleå, befunnit mig knappt en meter från kapten röd och blivit FET starstrucked, jobbat ännu mer, och sen var det typ inget mer. jo just det, skola också tyvärr.

brukar inte vara den som surar ihop på vädret när det ändå inte går att göra någonting åt, men efter att ha jobbat 8 h konstant i  det förbannades jävla piss snöregnhelvetes blåsvädret igår så kände jag igår bara: DÖÖÖÖÖÖ. Så. Jävla. Less.

idag blev jag däremot desto gladare när lasse berättade att det finns ett bra lopp åt allan den 25 i skellefteå som han kanske ska anmäla till, äntligen!!!! det går inte att beskriva vilken otrolig lättnad jag känner just nu! vågar inte hoppas på allt för mycket för alltid när man börjar hoppas så brukar det börja jävlas igen och vips är man tillbaka på ruta ett, men känns verkligen som att jag gått omkring och burit på tre ton stenar tidigare och nu har allting släppt. fy fan vad skönt!!!!

ibland har man bara velat ge upp när han aldrig blivit bättre men den där hästen har tamigfan varit värd varenda minut man har lagt ner på honom och förhoppningsvis kanske han kan börja ge tillbaka lite av den tiden nu. kan inte annat än hoppas att flera års helvete med skador, operationer och liknande är över nu!













älskade älskade häst, världens finaste. <3