Den här bloggen har alltid varit den plats där jag kunna skriva ner mina tankar och förvandla mina känslor till ord. Men nu har jag suttit och stirrat i den här rutan ett bra tag och det står bara still. När jag varken kan skriva eller prata om saker, vad ska jag då göra?

 

Den här sommaren har hittills varit så himla bra och så sjukt dålig på så många olika sätt. Den svåraste på länge men jag tror att jag påbörjat bygget av en skyddsmur så snart kan ingenting röra mig.

 

Tagit mitt livs svåraste beslut och trots att varje dag sedan dess är en enda saknad så tänker jag inte vika ner mig. Inte den här gången. På tiden att jag stod upp för mig själv.

 

MEN jag har en sån fruktansvärd tur att jag fortfarande har massor med bra saker kvar i mitt liv och det är jag tacksam för.