Och det tog bra mycket längre tid än vad jag själv vill erkänna innan jag kunde lyssna på den här låten utan känslan av att någon sticker tusen knivar i magen på mig.

 

Men jag älskar den, och oj vad den påminner mig om saker, saker som jag idag har sådan distans till att det inte rör mig i ryggen längre.

 

Fortfarande kan jag haja till ibland när jag lyssnar på den, minns hur varje textrad träffade precis där den inte skulle och hur det kändes som att jag aldrig någonsin skulle bli glad igen.

 

Idag kan jag inte bry mig mindre om personen som fick mig att känna så, och på nåt sjukt sätt är jag glad över att den här låten påminner mig om allt det. Det påminner mig om att en gång i tiden har jag faktiskt känt så starkt för någon, även om allt gick åt helvete iallafall "och vi är inte såna som i slutet får varann" och allt det där.

 

 Håkan är iallafall en riktig dude, love him.